Hur är projektmodellen uppbyggd? 

Projektmodellen är uppbyggd i faser. Mellan faserna är finns beslutspunkter för att säkerställa att vi uppnått det vi tänkt i den nuvarande fasen och att vi har rätt förutsättningar för att starta upp nästa fas.

I mobiliserafasen vill vi skapa samsyn kring de utmaningar vi har och omfattningen av projektet för att sedan formulera ett projektdirektiv. I Design utser vi projektorganisationen och planerar för nästa fas, Utforma och Testa. Där utvecklar vi nya arbetssätt och testar dem i en pilot. Under Implementera tränar vi på de nya arbetssätten och justerar efter behov. När projektet sen övergår i fasen Underhålla säkerställes utrullningen och avslutar projektet.

Dessa faser och dess innehåll påminner säkert om projektmodeller som ni jobbat med tidigare och erbjuder en tydlig struktur.  

Vad är det då som skiljer ett traditionellt projekt mot ett verksamhetsdrivet? 

Centralt i verksamhetsdrivna projekt är fokus på människan. Där metodiken till stor del handlar om att skapa och att ta vara på kompetens och engagemang som finns i den egna organisationen, med de utmaningar som innebär för att kunna frigöra den potentialen. Det är stort fokus på samsyn och det gemensamma lärandet projektets alla faser. Vi vandrar faserna tillsammans. Det här tillvägagångssättet kräver uthållighet och långsiktighet. En annan utmaning är att chefer måste förflytta i sig från att vara chef, till att vara ledare i en större utsträckning. 

Det är bland annat i dessa utmaningar vi på iTid är med för att coacha och stöttar i förändringen.  Organisationen står för innehåll och driv, vi på iTid står för struktur och minne. Vi hjälper exempelvis till genom att anpassa metodik efter verksamhetens behov, stötta och utmana i samtal på grupp- och individnivå. Vi är med hela vägen från utformning av projektet till utrullning i daglig drift. 

Varför är detta en metodik som ger beständig förändring? 

Verksamhetsdrivna projekt tar mer resurser i anspråk initialt och dessutom måste verksamhetsnära personal balansera utvecklingstid mot daglig drift. Lärandet tar tid och måste få äga rum. Tillvägagångssättet innebär att organisationen tidigt tvingas ta ansvar och möta utmaningar som kommer, vilket gör att när väl projektet skall ut i linjen, har mycket redan hinder och utmaningar redan undanröjts under projektets gång. Och eftersom det är verksamhetens behov som hela tiden står i centrum så blir ofta lösningen bättre än vid traditionella projekt och har förutsättningar att bli beständig.  Med den här metodiken löser vi riktiga problem.