Prioritering och tid
Att prioritera och skapa utrymme är ett avgörande första steg, vilket jag hade lyckats med denna dag. Jag avsatte tid, vilket är en förutsättning för att aktiviteten ska bli av. (Det kan innebära att jag aktivt behöver prioritera bort något annat…)

Förutsättningar
Det fanns fördragna spår på isen och min skidfantast till man hade varit snäll och förberett min utrustning. Skidorna stod redo ute på altanen, tillgängliga och nära till hands. Solen sken och just nu fanns det inga hinder i vägen. (Finns verktyg tillgängliga? Och hur förhåller vi oss till dagsform och klimat?)

Mål och syfte (mitt vill och mitt varför)
Mina anledningar till att ta mig ut var väldigt tydliga för mig. Solen stod lågt på himlen, som den gör en tisdag i mitten av februari, och jag ville komma ut innan den försvann för dagen. Jag ville även röra på kroppen som på förmiddagen suttit i en inte allt för ergonomisk position vid datorn. Effekten jag ville nå var att få ny energi! (För en annan skulle det kunna handla om att höja pulsen rejält, samla mil på skidor inför ett kommande lopp eller att det är en social möjlighet med en nära vän…)

Tillit och mod
Jag valde att lita på isen och det dragna spåret längs strandkanten i byn. En skoter hade kört på isen före mig och banat väg. Jag vågade lita på att isen skulle hålla och eftersom vi även hade kontrollerat isens tjocklek någon dag innan, kände jag mig trygg. (Går någon före och visar att det nya spåret håller? Finns tillit till den som går före? Och modet hos de som förväntas gå?)

Pepp och motivation
Vi var fler som åkte skidor denna dag!  Vi hälsade och vid ett tillfälle delade vi några ord om hur vi upplevde spåret och vädret. Resterna från gårdagens middags (Ramensoppa!) som väntade när jag kom hem, gav mig extra motivation den sista biten. (För någon annan kan det behövas valla, en ny stav, en chokladbit, eller kanske någon som lyssnar till min suck och kan ge mig bekräftelse och uppmuntran att fortsätta framåt.)

Lärande och utveckling
Om jag hade delat min skidtur med någon, exempelvis min make, hade jag kunnat få stöd att utveckla min teknik. Det hade kunnat ge mig bättre ork och även möjlighet att åka längre eller till en annan destination. (Ibland är själva resan och utvecklingen av större vikt än målet, och vi kan behöva beakta ny teknik och kanske justera vårt mål allt eftersom vår kunskap förändras.)

Rutin och uthållighet
Om målet är långsiktigt (kanske att hålla igång en rörlig och stark kropp livet ut, eller att utvecklas inför ett stundande vasalopp) behöver jag skapa rutiner i min vardag. När jag själv tappar min uthållighet hjälper det om någon runt om mig stöttar, följer mig och tränar och påminner mig om mitt långsiktiga mål.

Så här tänkte jag… Hur tänker du?

När jag tänker tillbaka på min skidtur så minns jag den som väldigt härlig! Med den erfarenheten i bagaget känner jag faktiskt sug efter en skidtur snart igen… Jag tror jag tar fram kalendern nu direkt och avsätter tid (samtidigt som jag håller tummarna för solsken)!

Oavsett om du har en skidtur eller en förändring framför dig önskar jag dig en god tur! Och behövs någon slags coachning eller stöd så finns vi på iTid nära tillhands – framför allt när det gäller förändringsresor (men även skidfantaster finns det gott om). Vare sig det handlar om att coacha i täten, eller servera blåbärssoppa längs vägen.

Som sagt, god tur!