Det underskattade tillgången i många organisationer är inte pengar, eller anda tillgångar som tex lager. Det är människorna.  Medarbetaren är en investering som kommer att bidra under lång tid om hen hanteras rätt. En anställd medarbetare är inte bara en investering i Hens kompetens utan även sin bidragande drivkraft och den tiden som var anställd medarbetare bidrar med. Det öppnar upp för tanken om vad som är viktigt för verksamheten och att jag bör se över vad tiden går till.

Om vi vill skapa resultat med vår verksamhet så behöves medarbetare som inte bara kan saker och driver saker. De behöver samverka också för bästa resultat. Vi är alla skapta för att samverka, men ibland så behöver det ett ökat fokus på samverkan för att vi skall kunna få ut hela sin potential, eller kanske lyfta det en ytterligare nivå. Tänker då att om alla medarbetare vet vad som förväntas av dem i sin samverkan med andra, så borde man kunna finna vad det är som tar tid. Den där bristvaran skall vi ju vara rädda om och hantera på bästa sätt.

Om vi har en verksamhet som samverkar illa så kommer tiden att gå till att vänta, leta information, omarbeta eller kanske ha för många stat och stopp i arbetsflödena. Med god samverkan borde man istället kunna identifiera bra överlämningar, bra koll på status på olika pågående order och ärenden. Eller varför inte använda den enskilda medarbetarens kompetensen och knyta den till ett team som oftast presterar flerfalt vad en enskild individ kan komma fram till, på samma tid!

Samsyn genom samverkan är en bra start om man vill få koll på vad vi lägger vår tid på. Eller vad vi borde lägger tid på. Och den upplevda stressen kanske inte bara beror på brist på tid, utan vad jag lägger den på.

Vad lägger jag min tid på? Och vad lägger ni eran tid på?