Jag har reflekterat en del över det där med kompetensförsörjningen. Det finns så många perspektiv att hantera. Å ena sidan handlar det om nya branscher och nya kompetenser, vilket ställer krav på nya och utvecklade utbildningar. Fokus behöver ligga dels på högskolenivå, dels på yrkeshögskolor, men till och med gymnasieskolan kommer att behöva utvärdera sitt utbud och innehåll. Hur skapar vi intresse för dessa nya branscher så att utbildningsplatserna fylls till den nivå som är nödvändig?
Å andra sidan är det en stor mängd människor som ska trivas, bo och leva i vårt samhälle. Inte bara de personer som fyller den specifika kompetensluckan på det nyetablerade företaget, utan även familjemedlemmarna som behöver jobb och skolplats. Än så länge finns varken bostäder, infrastruktur eller ett kulturliv som kan hantera en sådan befolkningsökning.
Jag är säker på att dessa frågor kommer att få svar och lösningar. Varje vecka läser jag om nya initiativ och projekt eller samarbeten som startas för att fokusera på just dessa utmaningar. Jag lyssnade nyligen på ett panelsamtal där Ibrahim Baylan (näringsminister), Jan-Olof Jacke (vd Svenskt Näringsliv) Birgitta Bergvall-Kåreborn (rektor Luleå Tekniska Universitet) och Martin Lindqvist (vd SSAB) medverkade, där man diskuterade just utmaningarna kring kompetensförsörjningen i Norrland på kort och lång sikt. Väldigt intressant, lyssna gärna: https://www.techarenan.news/2021/09/03/norrland-expanderar-kompetensforsorjning-infrastruktur-fossilfritt/
Men jag har även en annan reflektion. Hur kraftsamlar våra befintliga företag inför dessa stora förändringar som kommer? Jag gissar att rörligheten på arbetsmarknaden inte bara kommer att ske genom att nyinflyttade lägger beslag på alla lediga vakanser som uppstår tack vare nyetableringarna. Det kommer att bli en ökad rörlighet även inom våra regioner. Folk tar chansen att byta jobb, testa en ny bransch, vidareutbilda sig. Nya möjligheter kommer att öppnas och kännas mer tillgängliga även för oss norrlänningar.
Är vi byxade för den rörligheten? Är företagen beredda att behöva kämpa lite extra för arbetskraften och att behöva anstränga sig ytterligare för att hitta, locka till sig och behålla rätt kompetens när det är arbetstagarens marknad?
Här kommer begreppet arbetsgivarvarumärke in i mina tankar, d.v.s. omgivningens och medarbetarnas bild av hur det är att arbeta på ett visst företag. Hur stark och hälsosam är företagskulturen? Vilka möjligheter för vidareutveckling finns? Finns det tydliga visioner, mål och styrning, där individen kan se hur det egna bidraget påverkar helheten?
Behovet av Balans i livet för oss individer har aldrig varit tydligare och där har arbetsgivaren ett stort ansvar. Jobbet tar upp en stor del av vår tid och för att må bra behöver vi befinna oss där vi trivs. Någonstans där kulturen och värdegrunden inte känns påtvingad, utan ganska mycket i linje med vår personliga värdegrund. Där det finns tydliga principer för hur vi ska tänka för att utföra vårt arbete på ett säkert och kvalitativt sätt och där vi har fastställda och överenskomna arbetssätt när det är nödvändigt, för att kunna släppa fram vår kreativa och innovativa ådra om det behövs. Det är så vi skapar resultat tillsammans.
Ett företag som är på god väg med arbetet att tydliggöra sitt arbetsgivarvarumärke är Gestamp Hardtech AB i Luleå. Jag hade förmånen att få jobba tillsammans med dem under en period och stöttade dem i arbetet med att paketera sin värdegrund, utveckla sitt produktionssystem och tydliggöra hur detta hänger ihop med deras vision och strategi. De har kommit en god bit på vägen och förstår nyttan och behovet av att skapa samsyn, först i ledningen och därefter hos alla medarbetare. Det ska bli kul att följa deras fortsatta resa!
Det kommer att bli mer och mer viktigt för arbetsgivaren att kunna svara på frågan om vad de kan erbjuda arbetstagaren, i stället för tvärtom. Ett starkt arbetsgivarvarumärke kan ju faktiskt bidra till att rätt person väljer rätt tjänst och fortsätter att trivas på företaget under lång tid, vilket är bra för alla parter. Detta är en del av det som kallas social hållbarhet och som på lång sikt bidrar till ökad lönsamhet.
Kanske är det till och med så att dessa utmaningar inte kan lösas genom att varje enskilt företag arbetar med rekryteringsfrågorna enbart på egen kammare. Kanske kommer det att krävas ett utökat samarbete i nätverk och mellan flera företag, för att lyckas placera ”rätt person på rätt plats”. Den utvecklingen tycker jag vore spännande att följa!