Avvikelsedriven utveckling är kanske det vanligaste sättet, eller åtminstone det första sättet, vi börjar arbeta med flödesoptimering av organisationer. Det vill säga att vi beskriver standardiserade arbetssätt och när något avviker från standarden får vi en chans att titta på processen och fundera på om den behöver utvecklas. Här ser vi att den traditionella bilindustrin med Scania i spetsen har varit väldigt framgångsrik. Här jobbar vi ofta med PDCA.
Utmaningsdriven processutveckling utgår från måltillstånd och hur vi försöker uppnå ett framtida tillstånd för processen. Vägen dit är att antigen tweka standard eller minska gränserna för variation. Genom att utmana systemet mot kundkrav eller inre effektivitet så utvecklas processen. En viktig del av detta är att våga sätta exakta måltillstånd, experimentera, utvärdera och göra om.
Riskdriven utveckling utgår från riskanalysen och omvärldsbevakning och vår förmåga att försöka genom scenarion titta mot framtiden och förutsäga saker som kan gå fel. Genom att kategorisera, värdera och ta fram förslag på hantering av risker så förbättrar vi processen innan avvikelsen har inträffat. Många industrier såsom bygg eller gruvindustrin, med företag som Boliden, har varit väldigt framstående inom denna del. Riskanalyser och A3 används ofta för att föra sin rotorsaksanalys.
Innovationsdriven utveckling, kan kanske även kallas Kaikaku, innebär att driva processutveckling genom fundamentalt nya arbetssätt, nya styrmetoder, digitalisering och automation. Däremot är det svårt att dra gränsen för vad som är en innovation exakt. Därför är innovation både en del avvikelsedriven, utmaningsdriven och riskdriven utveckling, men också en del som är helt nya sätt att tänka.
Vår innovationsplattform #Produktionslyftet knyter ihop alla dessa delar.
Vill du prata med om processutveckling får du gärna kontakta mig eller någon annan på iTid.
