Det ger blandade storlekar och olika färg och kanske tjocklek på väggarna runt om oss. Det sägs även att vi måste anstränga oss för att inte fastna i dessa bubbla. För de ligger naturligt i oss att stänga in oss i bubblor. Jag vill behålla min världsbild och jag blir med tiden mindre och mindre benägen att kliva utanför. Detta ökar tyvärr även oförståelsen för det som sker utanför bubblan min. Jag minskar förmågan att förstå andras perspektiv på det som sker, men jag kommer också att fastna i hur jag kan förändra mitt dagliga arbete.
Det slog mig att ett klassiskt studiebesök måste vara kanske det enklaste sättet att våga bryta väggen på sin egen bubbla. Tänk att som betraktare närma sig en annans bubbla. Som om man fick sväva utanför deras bubbla och bara lyssna, titta in och om man blir intresserad kanske även våga fråga hur det löst ditt och datt. Kanske fundera på hur det skulle kunna påverka min egen bubbla om jag gjorde så!
I veckan så fick en stor grupp från Skellefteå kommun möjligheten att besöka det lokala energibolaget, Skellefteå kraft. Dagen började med att de fick sitta ”som flugor på väggen” under ett skarpt pulsmöte. Eftermiddagen bjöd på en berättelse om Skellefteå Krafts resa mot det som kallas Principstyrt förbättringsarbete. Elnäts nya Operativa chef hade förberett sig noga och höll ihop besöket. Även SkeKraft’s VD spontan-pratade varmt om de förändringar som alla målmedvetet jobbat för. Allt för att möta de nya trenderna med exempelvis e-Mobilitet och de utmaningar som Skellefteås tillväxt har inneburit. Frågorna började snabbt komma. Kring morgonens Pulsmöte och vad kontinuerligt förbättringsarbete egentligen är konkret.
Vem bör jag besöka nästa gång?
