Vi börjar med att reda ut begreppet (och jag lovar att hålla det kort). Dialog är ett sätt att prata och tänka högt tillsammans – som skapar mening och förståelse för en grupp människor. Vi lyssnar på varandra och tankarna får flöda fritt, snarare än att vi försvarar och argumenterar våra egna personliga åsikter. I en dialogisk kultur är likvärdighet, inkludering och icke-dömande en självklarhet. Eftersträvansvärt, i alla fall i mina öron!
I verkligheten är så mycket som 80 procent av organisationers kommunikation envägs informationsspridning. Är det dåligt? Svaret är ja, om vi önskar nå effekter som delaktighet och engagemang. Och det gör vi ofta, till exempel när vi genomför förändringar som innebär nya arbetssätt och beteenden. Då är dialog en nyckel och förutsättning för att nå önskad effekt:
Jag möter ofta ledare som upplever att det är svårt att få till dialog i sina arbetsgrupper. Och det krävs helt klart lite träning (med stöttande verktyg att ta till) för att tillsammans träna upp förmågan att föra dialog.
Ledare ägnar redan mellan 70–90 procent av sin arbetsdag till någon form av kommunikation. Men prioriteras rätt saker? De effekter som effektiv ledarkommunikation kan bidra till är inte småpotatis: bättre förståelse, utvecklat förtroende, god arbetsmiljö, motiverade anställda och förbättrad produktivitet – för att nämna några.
Avslutningsvis vill jag uppmuntra dig att fundera över frågan; hur mycket resurser och tid lägger du och ditt företag på att utveckla den interna kommunikationen? Och hur kan ni skapa utrymme för dialog i era möten?
Ps. Vill du lära dig mer om hur du kan leda din organisation med kommunikation? Då har jag ett lästips till hängmattan i sommar: Strategisk intern kommunikation, av Susanne Dahlman och Mats Heide. Och du, tveka inte att höra av dig för stöttning när du själv vill göra verkstad.
Glad sommar!
